ødj

øskadj

Det hele startet med en telefon fra en venn der jeg ble hyret som fotograf for kvelden. Det ble avtalt at jeg skulle ta bilder av prog bandet Agents Of Mercy. På det tidspunktet hadde jeg ikke kjennskap til bandet, men sa ja med store ord. Jeg så på dette som en kjempe mulighet. Det ble noen fine timer der jeg tok bilder av dem før konserten, mens Ole, grunnlegger av Magasinet BlackMoon, senere intervjuet dem. Dette vekket en interesse for å finne ut mer om de og kom deretter i kontakt med Nad Sylvan.

Det er en spøkefull gjeng med stort fokus på sin musikk. De startet bandet i 2008, og deres første album ble sluppet Mars 2009.

Agents Of Mercy ble startet av gitar veteranen Roine Stolt. Han er tidligere kjent fra Transatlantic, The Flower King. Her ble Nad Sylvan koblet inn som gjestevokal et par ganger, men dette utviklet seg fort til et mer permanent prosjekt. Det ble full produksjon av prog.
I mars 2009 ble deres første album sluppet. Jeg tok kontakt med Nad for å høre hans syn på musikk og identitet, hva det vil si for han og hvordan det hele startet. Noe som er et ganske interessant tema, fordi det er så mange forskjellige syn og utgangspunkter som leder en videre.

Hvorfor valgte du den musikken som du gjorde?
Jag kom i kontakt med Genesis musik 1975 när jag var 16 år. Den berörde mig på ett mycket djupare plan än vad jag tidigare erfarit. Skivan var “the Lamb Lies Down On Broadway” (1974). Den blev måttstocken för var
jag vid den tiden ansåg vara bra musik.

Hva fikk deg til å gå den veien du har gjort?
Jag har alltid sysslat med det som känns mest lustfyllt. Symfonisk rock motsvarar mina behov av hög musikalisk kvalitet, om den är bra dvs. Det finns en del mindre bra musik i denna genre, men det hör jag ganska snabbt!

Hvorfor valgte du å bli med i et band?
Agents Of Mercy växte till ett band utifrån ett projekt som bara bestod utav mig och Roine Stolt. Så det var inget val, det bara BLEV så. Innan dess hade jag varit soloartist i många år.

Å utrykke deg på denne måten, hvilken betydning har dette for deg?
Att uttrycka mig själv består i att visa mitt hjärta. Att vara sann gentemot mig själv och andra. Ärligheten lyser igenom och det är det enda som kan beröra andra.

Hvordan vil du si at du identifiserer deg igjennom musikken du har valgt?
Nej, jag identifierar inte mig själv kun genom musiken jag gör, den utgör bara endel av vem jag är. Jag liker många sorters musik!
Soul, pop, rock, hårdrock, blues, jazz, symf…you name it…allting får plats inom mig.

Att uttrycka mig själv består i att visa mitt hjärta. Att vara sann gentemot mig själv och andra. Ärligheten lyser igenom och det är det enda som kan beröra andra.

Når startet dere Agents Of Mercy? Hva var grunnen og hvordan utviklet det seg til å bli så stort?
Agents of Mercy startade som en soloskiva för Roine, som ville ha en gäst sångare på ett par låtar. Men efter att jag lagt sång på tre stycken, började han skicka fler och fler låtar till mig som han trodde skulle passa mig röst. Efter ett tag sa han att detta ej längre blir någon soloplatta utan istället ett nytt projekt, som han döpte till Agents of Mercy. Det var aldrig tal om att spela live, förrän Night of the prog festival hörde av sig (arrangören hade haft TFK något år innan och dessutom stort fan till min Unifaunskiva) och då pratade vi med Jonas, Zoltan och Lalle (från Karmakanic) om de ville kompa oss. Därutifrån föddes tanken att åka på turné i Europa och USA som “The power of two” – Karmakanic och Agents of Mercy tillsammans. 2 olika set med samma musiker. enda skillnaden var att Göran Edman (Yngwie Malmsteen) sjöng lead under Karmakanics set och jag körade och spelade 2:nd keyboards, för att sedan växla med mig på leadsång/keyboards och Göran på kör under AOM´s set. Roine spelade gitarr hela tiden. Detta var år 2009.

När det var dags att spela in “DramaRama” 2010, hade vi redan de musiker vi lärt känna och tyckte om, men ny på trummor var Walle Wahlgren, som spelade på Lalle Larssons soloskivor. I och med den skivan blev Jonas, Walle och Lalle fasta medlemmar i AOM. 2011 spelade vi in “The Black Forest” och först då började många förstå vilka AOM verkligen var, ett band och inget tillfälligt projekt. Jag sitter nu och skriver musiken som är menad till AOM 4 som skall spelas in i November/December i år.

Jag har gjort 2 soloalbum, “The Life Of A Housewife” (1997), och “Sylvanite” (2003).därefter arbetade jag med “Unifaun” mellan 2004-2008 – ett hyllningsalbum till Genesis (1972-1980) med helt egna låtar. När Roine Stolt hörde Unifaun, kontaktade han mig. Under 1970-talet (76-79) spelade jag keyboards och sjöng lead i symfonirockbandet Avenue. Vi släppte en singel 1979 – men upplöstestes samma år. Spelade i olika mindre kända band under 80-talet, dock vill jag nämna “One by One” – ett kul band jag sjöng med 1984-1987. Vi släppte två singlar och var även förband till Lionel Richie 1987 i Sverige. Sedan satt jag många år i min hemmastudio och skrev låtar och gjorde demos som nästan alltid var refuserade! 1999 och tack vare internet började folk höra talas om mig och min musik. Sedan har det rullat på.

Mina favoritsångare kan säkert många lista ut, men några namn kan säkert överaska. Självklart Peter Gabriel och (tidiga) Phil Collins. Men även David Bowie, Gino Vannelli, Glenn Hughes, Steve Winwood, Gary Brooker och John Wetton